onsdag 3 december 2014

Ledarskap i klassrummet: Handbok för arbetsro och effektivt lärande

                                                                                                                     av John Steinberg. Stockholm: Gothia 2013 

                                Några funderingar och nedslag då jag läser boken , november 2014   

            


                      Spännande frågor i inledningen

  • Vill du ägna mer tid åt din undervisning och mindre tid åt ordningsfrågor?
  • Vill du utveckla dina undervisningsmetoder och pröva nya vägar till inlärning?
  • Vill du lättare nå fram till och engagera dagens ofta lustdrivna barn och underlätta deras motivation?
  • Vill du ägna mer tid åt att diskutera pedagogik och ledarskap med dina kollegor?
Självklart svarar jag ja på dessa fyra frågor. 
Funderade en stund: Finns det någon lärare som inte skulle svara ja?


J. Steinberg skriver: Koncentrera dig på det som du kan påverka!

Eleverna ska få inflytande över arbetssättet och innehållet i undervisningen. Ska alla bestämma lika mycket? Nej vi har representativ demokrati! Vi har valt vilka som ska bestämma. I Lgr 11 står det bl.a. ”formerna för elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad”. Läraren ska ”organisera arbetet så att eleven successivt får fler och större självständiga uppgifter”. Skyll inte på elevernas bristande ansvar, utan titta snarare på ditt eget sätt att lära ut ansvarstagande!
- Det skrivs och sägs ofta att ”barnen ska bestämma”, ”barnen ska välja”. Hur mycket låter ni barnen bestämma? Demokratiskt arbetssätt är för mig att jag är lyhörd och ger barnet möjligheten när det är moget. Jag tror på att vara lyhörd och flexibel men jag ska vara gruppens ledare.

Sen skriver han; -Barn som har svårt med sin koncentration och sitt uppförande i skolan inordnar sig mycket lättare under idrottstränarens ledarskap. Där finns tydliga rollfördelningar och idrottsledaren tvekar sällan.
- Ja, idrottsledarens roll är inte som lärarens. Frivillig verksamhet som ofta har mycket starka tävlingsmoment och hierarkiska maktroller som vi i skolan inte vill eller ska använda. Sköter man sig inte får man inte vara med. Så har vi det inte i skolan. 

Att försöka tydliggöra för eleverna varför vi gör det vi gör är mitt mantra. Jag har en liten rumpnisse på axeln som jag ofta pratar med. 
Under diskussioner på klassråd och liknande vill jag att eleverna ska använda sin roll som klasskamrat att skapa det goda klimatet. Hur gör vi när detta sker, osv.

J. S ställer frågan: 
Hur gör de pedagoger som lyckas skapa arbetsro där de kan koncentrera sig på innehållet i undervisningen?

Här kommer handboken - inga överraskningar - men ändå!

De vet vad de gör, försöka förstå eleverna, balanserar mellan vad eleven bör och vill. 
Varför de gör som de gör? Skapar förtroende. Goda relationer är avgörande. 
Kvalitet framför kvantitet. Formativ bedömning, kognitiv analytisk nivå. 
Stort ansvar och reflekterande. Medveten om att sitt eget beteende påverkar resultatet.
Bra klassrumskultur: byggs upp av ritualer, rutiner, normer, regler i klassrummet. 
Kärlek och struktur: tydligt ledarskap (sträng, rättvis men snäll)

Ytterligare tips att tänka på: 

Att ropa i klassrummet - höja rösten, bli irriterad stirra, visa med hela ansiktet. Gå inte rakt framifrån utan snett bakifrån - det är mindre hotfullt och betona att du vill samverka. Om du pekar - peka då på det som du vill att han ska göra. Andas lugnare. Tänk på reviret - går du för nära uppfattas du hotfull. Minska ordflödet - tempot och volymen. Mimspelet - luta huvudet åt sidan med glimten i ögat. Ägna mer uppmärksamhet åt strularen  när den är samarbetsvillig och gör bra saker. Visa din uppskattning.

Allt detta vet jag ju så väl, men ändå är det mycket svårt att praktisera det då de svåra barnen utmanar mig. Här ser jag fram emot lärande besök som leder till goda samtal om situationerna.

För mig som har barnen nästan hela skoldagen är starten på dagen mycket viktig. Hur gör jag då? När jag får tillfälle ska jag filma. Nu skriver jag ner starten så får jag jämföra sedan.

Morgonen: Är jag tidig så skriver jag på tavlan dagens program innan jag släpper in eleverna. Men ibland skriver jag samtidigt som jag berättar. Med tidig menar jag att det inte har kommit någon elev när jag kommer. Har lite svårt för att säga nej när eleverna vill komma in på morgonen samtidigt med mig. Det är ju ofta vid detta möte som jag får guldstunder med elever. De berättar då gärna det som för tillfället är viktigt för dem. 

Så här såg det ut en dag i november 2014 för klass 2a.
Jag har skrivit på tavlan vad som ska hända under dagen. Tydligt markerat när det är rast och bamba osv. Denna struktur är viktig. Det är det första eleverna tittar på när de kommer in i klassrummet. Är något oklart bubblar de direkt, minsta förändring blir alltså en reaktion. Trots att klassen har en annan lärare en dag i veckan och denna lärare inte skriver likadant som jag så ska mina dagar se ut som de brukar. 

Jag öppnar klassrummet. Då sitter det många av barnen med sina ipads och spelar i korridoren. En del är så inne i sitt spel att de inte märker att jag öppnat. Detta har ibland varit en dålig start på dagen då jag fått börja med att pocka på uppmärksamhet om att nu ska vi gå in. Vi har diskuterat situationen på flera klassråd då jag har velat att barnen själva skulle hitta en lösning. Så småningom kom de fram till att ipadsen ska vara avstängd när man går över tröskeln. 

Jag hälsar på varje barn och ser varje barn i ögonen, tar inte i hand men lägger ofta en hand på axeln eller liknande. För mig är beröringen är en viktig bekräftelse på att vi möts. Då kan jag också läsa av rätt mycket om hur morgonen känns för eleven. När alla sedan sitter så pratar jag om vad jag skrivit om dagen. 

När det är dags att starta lektionen som t.ex. kan handla om matte förklarar jag vad vi ska träna. Varje måndag får barnen papper att klistra in i sin ”planeringsbok”. Där står det vad vi ska behandla under veckan. Jag skriver även upp momenten på en bestämd plats på tavlan, t.ex. Matte: multiplikation och division, Svenska: göra intervju. Jag förklarar då lite grann vad det innebär - vad det är vi ska lära oss. 

Har sedan en liten minilektion ca10 min om momentet som vi ska behandla just denna lektion. När det gäller matte är det oftast en laborativ övning vi gör tillsammans först och sedan får eleverna testa. Vi sitter då oftast  runt ett bord. Gäller det svenska kanske det är bättre att barnen sitter på golvet framför tavlan. Där gör vi då gemensamt övningar som behandlar momentet. Det kan vara gemensam tankekarta, att skriva gemensamma meningar, m.m. Sedan sätter eleverna igång med sin uppgift som antingen är individuell eller i par. 

Efter rast är det mycket bra om barnen bara kan fortsätta med det som de höll på med innan rasten. Eftersom de nu också droppar in. När alla är på plats gör jag ett förtydligande av vad vi arbetar med. Handlar det om att skriva berättelser så ska alla läsa igenom det som de skrivit för att komma tillbaka till sin skrivtanke, brukar jag säga.  Om jag väntar i korridoren tills alla kommit så är det lätt att det blir oroligt i gruppen. Någon kommer för nära någon osv. 


Läser vidare i boken:  -Hur möter vi besvärliga barn och även besvärliga föräldrar
När man som jag arbetar i åk 1-3 så har jag mycket föräldrakontakt. I ettan är det vanligt att många föräldrar går med in i korridoren. De klär gärna av sitt barn, hänger upp kläderna. Pussar och kramar hejdå, ibland även vinkar genom fönstret. En del vill även gå med in i klassrummet, vill hänga barnets väska på stolen, osv. Det kan ju tyckas rart och härligt men det skapar också en viss oro. Blir jag lämnad till något konstigt? Ska jag vara ledsen nu och inte vilja att pappa ska gå, eller vad är det som förväntas? De barn som inte har någon förälder med på morgonen. De som redan varit på fritids en bra stund innan skolan börjar. Hur känns det för dem? Här har jag ofta fått gå in och göra klart för föräldrarna att nu har de stora barn. De klarar att klä av sig själva. Det får de göra när de kommer in efter rast. 

Håller fullständigt med om att det gäller att investera i föräldrakontakten. Det innebär också att  klargöra ramarna. Om man vill prata med mig går det inte att göra det på morgonen när barnen är på väg in i klassrummet. De flesta föräldrar kan ta det att nu vill jag ha fokus enbart på deras barn. Kontakt får ske efter skoltid, besök, mail eller telefon. 

Det är mycket viktigt för mig att ha ett föräldramöte så snart möjligt på höstterminen i åk 1. Helst i början av september. Då jag kan berätta mina tankar om hur jag planerar att arbeta med deras barn. Då kan jag även ta upp sådana här saker som t ex lämning på morgonen. Kan då även väva in vad jag förväntar mig av dem. Hur jag kommer att hålla dem informerade om våra skoldagar mm.

På Lackarebäcksskolan har vi nu några mycket krävande föräldrar som ifrågasätter sina barns lärarna på ett sätt som vi inte mött tidigare. Ja, någon har till och med varit oförskämd. Vad orsaken är till detta är ju intressant. Är vi vaga i vår framtoning så att föräldern vill kontrollera? Vi har ju hand om deras rikedom, deras barn. 

Att ha besvärliga elever, ja, men jag vill mer uttrycka det som att några elever utmanar mig på ett annat sätt. Svårast är nog de utåtagerande barnen som ”bränner sina kort” inför kamraterna. Här gäller det att ha möte med föräldrar och barn tidigt och bygga en positiv relation så att vi, skolan och föräldrarna strävar åt samma håll.

Att ha egna detaljerade anteckningar om vad som hänt så att föräldrarna känner att man har koll, är viktigt. Många korta möten är då en bra investering. I synnerhet de barn som ofta kommer i konflikt med andra. Här är första terminen mycket viktig för nu skapar barnet sin roll i gruppen. 

J.S tipsar om att göra omformuleringsövningar, omtolka elevens beteende till positiva egenskaper som nyfikenhet, kreativitet osv.  Skriva en lista på negativ tolkning respektive positiva omtolkningar. Sedan träna på den ”positiva intentionen”!    

Spännande! Detta vill jag pröva tillsammans med den person som också jobbar i klassen så att vi kan jämföra våra upplevelser och omformuleringar. 

Johan Steinberg avslutar boken med Komma-vidare-råd.
  • Titta på dina attityder - fundera över din roll som ledare.
  • Du har största ansvaret för arbetsmiljön. 
  • Studera hur ditt beteende påverkar dina resultat i ditt arbete.
  • Observera din klassrumskultur. Vad fungerar och bidrar till arbetsro.
  • Jobba ständigt med din personlighet och din metodik. 
  • Utvärdera dina resultat. Lär dig av dina misstag.  
  • Spela in dig själv. Gör medvetet fel för att se skillnaden. Utvärdera ofta!
Detta tycker jag är en sammanfattning av hela boken. En lättläst bok som satte igång en del tankar i mig. Samtidigt var det mycket som var väl känt. 
Eftersom bokens upplägg hade ”Att göra” efter varje kapitel så blev det en del upprepningar ibland. Men det gav den ju också en fördel om man inte sträckläste den utan processade på vägen.

                                                                                                                                              Lena november 2014                                                    

lördag 8 november 2014

Träff 2

6 november 2014 på Torrekulla

Mål för dagens träff:       Att öka förståelsen och kunna leda och analyssera andras lärande.
                                       Skapa medvetenhet kring ledarskap i klassrummet.

Varje processgrupp skulle komma överens om tre förmågor en förstelärare bör ha. 
Vår grupp enades om:    Förmåga att förmedla/dela/kunskaper/förhållningssätt
       Öppenhet och lyhördhet för nytt och skolans pedagogernas behov
       Tydlighet och trevligt ledarskap, ödmjuk
Det var kul att se hur lika de olika grupperna hamnade. Samtidigt slås jag av att det är stora ord och höga förväntningar. 
Spännande att få vara en del i detta.

Litteratursamtal: om boken ”Ledarskap i klassrummet”, av John Steinberg.
Vi skulle fokusera på kap 1-7. Vårt samtal handlade mycket om svårigheten att stimulera och utveckla alla eleverna. Hur kan skolan organiseras bättre för att möta olika individers behov? Vi har ju i och med en inkluderande skola fått en ännu större spridning i vår klassrum. 


Avslutningsvis fick vi lyssna på ett samtal mellan några lärare som berättade om hur de startar sina lektioner. Vi andra skulle reflektera utifrån olika perspektiv. Ett spännande sätt att synliggöra våra olika arbetssätt och hur det vi gör kan uppfattas beroende på perspektiv.  Kul! Detta skulle jag vilja göra på Lackarebäcksskolan

torsdag 18 september 2014

Första uppgiften

Första träffen idag 18 september  2014
En av uppgifterna var att vi alla i processgruppen skulle skapa oss en var sin blogg.  Nu har jag gjort det.